AnnKatrin Noreliusson är född i Hudiksvall och flyttade som 24-åring till Stockholm och studier. Efter 10 år i storstan gick flyttlasset tillbaka till Glada Hudik. Som liten ville hon bli polis som sin pappa men i tonåren kändes psykologyrket mer spännande.
– Jag ville jobba med att hjälpa människor att hitta sin väg, så jag började som 14-åring läsa psykologilitteratur, säger AnnKatrin. Det var relationer som lockade och jag har nog alltid varit väldigt intresserad av just det, berättar hon. Det var kanske för att jag hade lite svårt själv. Jag var inte riktigt utvecklingsmässigt på den platsen jag önskade.
Jag hade svårt med hur jag skulle vara och försökte alltid vara någon annan än jag egentligen var och gjorde om mig för att få vara med. Jag minns att jag bland annat rökte för att jag inte vågade säga ifrån och var väldigt beroende av andra och kände mig ofta dum i huvudet i skolan. Det har på senare år visat sig att känslan av utanförskap var en diagnos, adhd berättar AnnKatrin. När jag som 60-åring utreddes visade det sig att jag har en hjärna med adhd.
Att få adhd-diagnos som äldre kan man läsa om i hennes inlägg på Smart Psykiatris blogg.
Jag slet mycket under många år, för det var ingen som såg mina problem, de hände ju inuti mig.
AnnKatrin berättar att hon hade dåliga betyg så hon kunde inte komma in på prykologilinjen.
- Men sen hade jag tur för via Arbetsförmedlingen fick jag arbete på ett dentallab/tandtekninskt laboratorium. Intresse av hantverk och att hålla på med händerna har jag alltid gillat så jag började på labbet som biträde när jag var 18 år. Vi tillverkade löständer. Både löstagbara och sådana som cementeras fast berättar hon. I tandtekniker-yrket blev hon kvar i hela 38 år. Efter de första sex åren som tandtekniskt biträde utbildade hon sig sen som tandtekniker. Men drömmen fanns kvar att vilja jobba med människor.
- Tandteknikerutbildningen var anledningen till att det blev Stockholm. Där träffade jag min man. Han var dansbands-musiker, han 18 år och jag 28 år. Det var Sveriges yngsta dansband han spelade i. Dansbandet hette Simons, där han spelade trummor. Min man och jag har varit tillsammans i 37 år idag. De bildade familj och valde sen att flytta tillbaka till Hudiksvall.
- Jag hade köpt en tomt redan som ung så den bara väntade på oss så vi byggde hus och flyttade dit, berättar AnnKatrin. I det huset bodde vi i 25 år. Nu har vi byggt ytterligare ett hus med havsutsikt och det ligger på min drömplats på jorden. Tidigare var jag väldigt rädd att vara härute, har varit mörkrädd och det är ensligt här men nu är det alldeles underbart att få bo här. Jag har jobbat mig igenom detta för att få tillbringa all min tid här genom min egensnickrade kbt-terapi
Idag jobbar AnnKatrin som anhörigguide och coach till föräldrar och anhöriga som har någon typ av tvångssyndrom i familjen. Sonen Markus har tvångssyndrom och har det riktigt tufft i sitt liv.
- Det är därför jag vill hjälpa andra säger hon. Att se honom må dåligt har varit smärtsamt. Dottern har adhd, vi märkte det ganska tidigt men trodde först att det var vi som föräldrar som inte var lämpliga.
Sonen hade störst problem och utreddes när han var 7 år. Det han utreddes för först var adhd. Men jag förstod snart att det måste vara mer än det och läste på säger AnnKatrin. Han hade tics och skrek till ibland. Han fastnade i vissa grejer och då visade det sig vid vidare utredning att han hade Tourettes syndrom och snart började han tvätta sig extremt mycket. Han tvättade sig så ofta så han blödde på sina händer och han tömde tvålpumparna på några dagar. Då diagnostiserades han också med ocd/tvångssyndrom.
- Han har lätt för att lära men otroligt svårt att fokusera, säger AnnKatrin. Det är diagnoserna som ger honom problem. Han fungerar därför inte särskilt bra i vardagen. Alla svårigheter i vår familj gjorde att mitt intresse stärktes för att utbilda mig inom psykologi men det fanns inte tid och kraft för att börja göra detta när jag hade alla dessa svårigheter hemma.
Som entreprenör kan man vara lite galen säger hon. Det jag tycker är roligt kan jag fokusera på dag och natt men det jag tycker är tråkigt finns inte på kartan att jag ska göra. Såklart får jag göra sånt också, men det drar massor av energi.
AnnKatrin berättar att 2013 så lades labbet där hon arbetade ner på grund av arbetsbrist så hon blev då arbetslös och tänkte vad ska jag göra nu?
- Då fick min gamla dröm komma fram igen och tillsammans med mina kunskaper inom npf (neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som adhd, autism, Tourettes med flera diagnoser) och psykisk ohälsa startade jag mitt företag Familjebalans och utbildade mig till traditionell coach, kognitiv NPFcoach och som handledare i sorgebearbetning, säger AnnKatrin.
Mina klienter var familjemedlemmar till barn som hade diagnos.
AnnKatrin driver en medlemsklubb för anhöriga som har familjemedlemmar med tvångssyndrom. Tre gånger per år öppnar medlemsklubben för intagning av nya medlemmar. Starten var i oktober 2020 och hon jobbar nu med att stötta medlemmarna i ”OCD hjälpen för anhöriga”.I maj är nästa antagning. Allt är online och i medlemsportalen kan medlemmarna hämta det material de behöver. Det finns tre moduler. Första delen är fakta om tvångssyndrom som är viktigt att ha som grund och andra delen är om anhörighetskapet och tredje delen är om var man ska vända sig om man behöver hjälp.
I OCDhjälpen finns podcastavsnitt som bara sänds där då hon och min hennes son samtalar och han berättar om hur han hanterar sin ocd.- Vi har möten en gång varje månad där jag är guide, berättar AnnKatrin och då delar jag in i smågrupper där de får samtala ostört vilket många uppskattar. Jag lägger även in boktips. Länkar till artiklar och annat som kan vara bra att ta del av.
AnnKatrin och hennes man Anders arbetar ihop med podden och hon berätattar att han har redigerat 130 poddavsnitt.
- Han och jag är så olika. Vi passar så bra ihop ändå. Han gillar att spela i en massa olika lokala band och några jag minns namnet på säger AnnKatrin, det är CeeBee and the boys och Gengångarna.
Vi avslutar samtalet med att hon berättar att hon på fritiden gillar jag att gå ut i skogen, grilla korv, sitta på en sten och bara njuta och bara Skogsnjuta som hon kallar det. Det heter Shinrin Yoku på japanska och skogsbad på svenska. Hon berättar också AnnKatrin att hon har har ett träd som jhon kramar.
Hon håller i grupper med skogsbad ibland och har samarbetat med Studieförbundet vuxenskolan samt Anhörighetsstödet i Kommunen.
Text: Eva-Lena Ivarsson Fot: AnnKatrin Noreliusson
