Stefan berättade att boken är en personlig betraktelse men också ett försök att strukturera diskussionerna kring miljöfrågorna.
När vi människor, och även djuren, fått en förvarning om att en katastrof är nära förestående följs ett återkommande mönster. Det har fungerat på ungefär samma sätt när det gäller växthuseffekten. Många förvränger risker och en del blir överaktiva i sitt agerande.
Man kan jämföra med vad som händer om ett vattenhål börjar torka ut på savannen i Afrika. En del elefanter gräver ner sig (”slamkrypare”) och andra börjar vandra för att leta efter vatten (”ökenvandrare”).
När det gäller växthuseffekten kan man se följande beteenden:
Slamkryparna säger att det är nonsens och fortsätter som förut
Ökenvandrarna försöker hitta andra vägar
Ingen vet egentligen vad som är det rätta. Och sedan blir det en debatt mellan lägren om vilket som är rätt eller fel.
Slamkryparna: varningarna är överdrifter, nej till höjda bensinpriser och vindkraft
Ökenvandrarna: havsytan kommer att höjas 7 meter, nej till storskalig energiteknik, ja till tåg och vindkraft men INTE i känsliga miljöer, nej till koldioxidavskiljning ur rökgaser (teknik på väg), nej till effektivare grödor med hjälp av genmanipulation mm.
Om man byter ut 10 glödlampor i hemmet till lågenergilampor som brinner 10 timmar per dag sparar vi 500 kWh och 0,21 ton koldioxid per år.
MEN: den lokala nyttoeffekten blir bara 200 kWh respektive 0,08 ton per år på grund av att lågenergilampor ger ökade ledningsförluster, avger mindre värmeenergi, är mer energikrävande att tillverka och dessutom används förmodligen de sparade pengarna till ökad konsumtion!
Den globala spareffekten: 100 kWh och 0,04 ton koldioxid per år tack vare att minskad efterfrågan på el dämpar prisökningarna mm.
Det lönar sig alltså att byta till lågenergilampor men vi måste hitta effektivare metoder för att minska påverkan på växthuseffekten.
Sveriges utsläpp av koldioxid är bara 0,2 % av världens totala utsläpp, vilket gör att våra ansträngningar inte har så stor inverkan. Men hur mycket kostar det per ton att sänka koldioxidutsläppen?
Investera i solceller i Indien för att ersätta fotogen: lokalt 20 kr/ton och globalt 40
Vindkraft i Indien som ersättning för olja: 90 resp. 180 kr/ton
Skogsplantering i länder som Kenya: 150 kr/ton både lokalt och globalt (höjer inte oljepriset)
Skogsplantering i Europa: 300 kr/ton både lokalt och globalt
Vindkraft i Sverige: lokalt 300 och globalt 600 kr/ton
Slutsatsen blir att vi borde satsa på skogsplantering och teknikforskning. Och förmodligen kan världen ändå inte hejda växthuseffekten.
Men om vi kan utveckla tekniken att suga koldioxid direkt ur luften skulle det förmodligen bli en betydligt lägre kostnad än om vi satsar på vindkraft.
Det finns andra faktorer som pekar på att vi kan klara växthuseffekten bättre än många tror:
● Världens befolkning ökar inte okontrollerat längre
● Många odlingsytor brukas ineffektivt, till exempel producerar afrikanska bönder bara 5 % av våra grödor på samma yta
Stefan Fölster menar att vi måste se upp med att vissa för en politik som kan leda till helt felaktiga beslut.
Det skall bli intressant att följa den debatt som säkerligen kommer att blossa upp när "Farväl till världsundergången" kommer ut! Dessutom får vi säkert se Stefan i morgonsofforna på TV...