Jag har haft förmånen att träffa och lyssna på en hel del framstående och kända människor genom åren som t.ex Göran Persson, Carl Bildt och Arnold Schwartzenegger. Att ha boxats med Anders ”Lillen” Ekund och brottats med Frank Andersson har väl också sina poänger. Att det mest var ”Lillen” som slog på mig och att matchen mot den förre brottningsvärldsmästaren skedde ute i Siljan en midsommardag, det är en annan historia.

Frågan är dock om inte det möte som gjort störst intryck på mig skedde på Kunskapsdagarna på Högskolan i Gävle nyligen. Jag visste inte vem Lars Jacobsson var innan jag gick in i föreläsningssalen och såg ryggtavlan på en liten försynt man, sittande i en rullstol.
Hans historia och berättelse om vikten av målbilder och positivt tänkande för att lättare nå sina mål och må bättre var dock bland det mest gripande och inspirerande jag någonsin hört.

Ge aldrig upp hoppet
Vid 24 års ålder drabbades Lars av en olycka där han blev totalförlamad. Efter ett fall (inte dyk) från en brygga på grunt vatten krossades den femte kotan i ryggraden. Enligt läkarna var hans chans att komma upp på benen igen en på miljonen. Efter tre veckor i sjuksäng med en fastborrad tiokilosvikt i huvudet landade en fluga på Lars näsa. När han inte kunde lyfta händerna nog för att få bort flugan tog han för första gången till gråten.
En annan gång stannar en överläkare, tillsammans med en skara unga medicinstuderande, till vid Lars sjuksäng. Nochalant lyfter han på täcket och säger med tydlig stämma:
- Här har vi en typisk krossad C5, patienten är totalförlamad från bröstkorgen och kommer aldrig mer att kunna röra sig.
De orden kan väl få det starkaste psyke att ge upp hoppet? Då Lars långt senare kunde röra huvudet tillräckligt mycket för att kunna se sina förlamade medpatienter satte han upp ett enda mål:
– Jag skall bli tillräckligt stark för att kunna lyfta min arm och krama avtryckaren.
Träningen gick dock bättre än så och vårdpersonalen fick bokstavligen släpa honom från träningsmattan i fysiksalen då han inte ville missa en minuts möjlighet till fysisk träning, som i detta läge bestod av att försöka rulla runt eller i alla fall kasta sig åt sidorna på träningsmattan.

Nya mål
Med massor av envist tränande, målbilder och positivt tänkande satte sedan den tidigare dyslektiske mjölkutköraren upp tre stora mål: Att ta flygcertificat, en akademisk examen samt att arbeta utomlands. Som ni säkert förstår så lyckades han med alla.
Att höra Lars berätta om sina strapaster i flygplan och att på kryckor tampas med lokalbefolkningen i 45 graders hetta i Afrika gav mig gåshud. När han berättade om hur han tog sig tillbaks till sjukhuset, bankade på överäkarens dörr och hälsade denne med orden;
- Hej, kommer du ihåg mig? Det är jag som är C5:an, då tårades både mina och andras ögon.
De visdomar man kan dra av Lars berättelse är att vi bör vara tacksamma över det vi har och inte alltför lätt misströsta för små problem, motgångar eller världsliga ting liksom att inte heller ta allting för givet. Jag avslutar med Lars egna ord;
- Man kan inte rå över alla omständigheter - men man är alltid fri att välja vad man vill göra av omständigheterna!

Joe Formgren
För mer positivt tänkande