Christina är en kvinna jag alltid sett upp till och som fångat mitt hjärta. Jag träffade henne första gången via ett kvinnligt nätverk som jag var med i. Hon var ambassadör i detta nätverk och ansvarig för Spanien. Jag åkte till Torrevieja för att vara med på en mässa, vilket hon anordnade och jag var även hembjuden till henne för att nätverka och träffa de andra kvinnorna som var med i nätverket i Torrevieja.
Sen dess har vi följts åt på sociala medier och jag har alltid känt att hon genuint stöttat mig i allt jag kommit mig för att starta. När jag startade det digitala affärsnätverket Connect4Effect så var hon bland de första som anmälde sitt intresse att få vara med, vilket jag är glad för.
Hon har en härlig energi och har en stor kompetens när det gäller mycket och framförallt när det gäller att hjälpa företag att synas. Hon driver idag nätverket Business Queens Network och har en podd Varför Spanien? samt är engagerad i Rotary i Spanien där hon idag har ett heltidsboende.
Christina är född i Örebro och på den tiden var Örebro den 6:e största staden i Sverige. Örebro är en fin stad! Hon älskade bland annat slottet och dess omgivningar. Inte långt därifrån fanns stadsparken där hon vuxit upp, den var jättestor och fylld med flera blomsterbäddar utefter parkgångarna. Där fanns en plaskdamm, växthus, fågelhus med papegojor, påfåglar och det fanns hästar, berättar Christina vidare.
Ett minne som etsat sig fast hos Christina var när de flyttade Kajsa Warg´s stuga och även Kungstugan. De flyttade stugorna på timmerstockar som placerades på ett annat ställe och så skapades då Wadköping. Det var en lummig plats med stora kastanjeträd som var helt fantastiskt vackra och gräsmattan var på våren täckt med gula blommor, vårlökar. Christina tror att det var då som hennes stora passion för växter och trädgård började.
I huset där Christina bodde så fanns det ett elskåp vilket hon ofta satt och mediterade på. Hon drömde sig bort och beslöt sig för att när hon skulle blir stor, skulle hon resa runt och se världen.
Hon har gjort en klassresa från elskåpet till en universitetsutbildning och ett välbetalt jobb med hela världen som arbetsfält. Hon skulle minsann visa och bevisa för sig själv att hon också kunde lyckas.
När hon var liten så hade hennes mamma inte råd att köpa riktiga slalomskidor som klasskamraterna hade men när hon blev äldre så var det viktigt för henne att åka slalom ner för Sörbybacken. Hon reflekterar över att det var inte så lätt att vara barn på den tiden.
Christina gick fram till 8:an på Engelbrektskolan i Örebro och sen började hon på teknisk linje samt var den första kullen med flickor på Karolinska skolan. Det hade tidigare bara varit för pojkar på den skolan. När hon gick ut skolan så utbildade hon sig till kontors-sekreterare men tyckte inte det var så kul. Hon praktiserade sedan på en foto-affär där hon fick lära sig fotografering, framkallning av både filmer och pappersbilder, retuschering. Hon fick även följa med på roliga uppdrag där hon fick assistera fotografen. Senare i livet så hade hon ett fotolabb i sin bostad, så det har alltid varit ett stort intresse berättar Christina.
Teckningar framförallt perspektivritningar var ett stort intresse och jag var väldigt intresserad av hur allt fungerade, säger Christina. Det var därför hon sen valde inriktning att bli tekniker. Examensarbete utfördes på Sandvik varefter hon fick jobb direkt där.
- Mitt examensarbete handlade om rostfri fjädertråd. De hade smörjningsproblem med att vidaredra tråden efter glödgningsprocessen. Valstråden, vilket man alltid startar med, var 5,6 mm vilket senare efter ett antal glödgningar reducerades vidare ner till 0,10 mm. Neddragning till mindre dimensioner görs i speciella dragmaskin, berättar Christina.
För att kunna dra ned den rostfria tråden används en bärare vilket läggs på efter glödningen och kylningen. Det är denna bärare som sedan samverkar med det torra smörjmedlet och gör att ytan blir felfri på tråden. Fjädertråden används in medicinska instrument, bilar, flygplan, m m. i form av vrid- drag och tryckfjädrar. Den bäraren de använde var väldigt fuktkänslig, drog inte med sig tillräckligt mycket av det torra smörjmedlet viket ledde till dragrepor.
- Jag bytte ut hela smörjsystemet, bärare och smörjmedel. Då var den inte längre så känslig och det blev bättre ytor. Detta var mitt examensarbete berättar Christina.
t fina examensarbetet ledde till att Christina blev erbjuden arbete och började som produktionschef för Fjäderfabriken.
Det sas då att hon var den första kvinnliga chefen på det som hette Sandvik Steel, nu Sandvik Materials Technology. Det hade varit en kvinnlig förman tidigare som arbetade med plattvalsad fjädertråd till korsetter. Avdelningen tillverkade även skidstavar i rostfri tråd men det lades sedan ner.
Christina arbetade som produktionschef under fem år och därefter erbjöds hon att bli Teknisk marknadsförare. Då skulle de lansera en ny fjäderstålsort som heter SAF 2205 för ny marknadssegment och de skulle informera om dess tekniska och ekonomiska fördelarna.
- Det var väldigt roligt, säger Christina och sedan gick jag vidare som Global Product Manager där jag hade globalt ansvar för samma produktområde. Det fanns fem producerande enheter, säger Christina. En fabrik i Sandviken, en i Sya utanför Mantorp Gusab, en i Spanien utanför Barcelona, en i Scranton i Pennsylvania, USA och en i Mogi Guacu i Brasilien. I dag är det bara tre producerande enheter kvar då fabrikerna i Sya och Barcelona lades ner och några år efter såldes även resterande trådprodukter.
Christina berättar att hon ofta tänker på när hon satt på elskåpet och drömde om resor, vilken klassresa hon gjort!
Hon har idag rest runt gjorden flera gånger och varit i en massa olika länder, träffat och lärt känna massor av människor med olika språk från olika kulturer och religioner. Hon har fått uppleva en hel värld genom sina affärsresor.
Idag har hon sporadisk kontakt med flera av sina tidigare kollegor och säger att det känns som om hon har en utökad familj i världen.
De ger henne många bra tips på destinationer, hotell, sevärdheter m m om hon ska åka till de länderna.
Christina har även varit marknadschef för annat produktområde inom Sandvik där hon bl a har jobbat med bränsleceller för att värma upp bostäder och bilar. Under sina år på Sandvik fick Christina möjligheten att jobba med McKinsey vilka utbildade henne i en speciell metod för att öka försäljningen och även omstruktureringar inom inköp. De jobben kallades att vara navigatör.
Christina mottog priset Best Performance Manager inom Sandvik Materials Technoloy då det delades ut för första gången. Senare blev Christina erbjuden jobb som controller inom indirekt inköp där hon utbildade dotterbolagen om KPI (Key Performance Indicator), vilka rapporter som skulle framtas, hur avrapporteringen ske och när, hur beräkna kostnadsbesparingar med mera.Det var jätteroligt, tyckte Christina.
Indirekt inköp är allt som köptes in till företaget vilket inte har med råvarorna att göra det vill säga smörjmedel, papper, el, vatten, underhåll av fastigheter, arbetskläder, tjänster, etc
– Det indirekta inköpet skulle centraliseras så långt som möjligt och då fick jag jobbet på Sandvik AB, berättar. Hon var fortfarande hungrig på att lära sig mer och utvecklas.
Christina var ofta på resor och när hon arbetade i Indien så fick hon en dag plötsligt en otäck känsla att hennes son var död!
Hon fick ingen kontakt med honom. Hon bad en vän till sonen, Sebastian, att gå dit för att kolla vad som hänt honom och han ringde upp och sa att hon behövde inte vara orolig. Visserligen hade han inte talat med Sebastian men allt verkade ok. Hon lugnade ner sig och när hon satt i limon från Arlanda var hjärtat utanför kroppen av oro.
När Christina kom hem tog hon sonens nyckel och åkte hem till honom. Han kom inte och öppnade, låset var låst från insidan med nyckel i och hon kunde inte öppna dörren. Genom brevlådan såg hon honom sittandes i soffan men han var inte kontaktbar.
- Jag fick tillkalla polis och de fick kontakt med honom så han krälade fram till dörren, reste sig och vred om nyckeln sen rasade han ihop och polisen fångad upp honom. Ambulansen kom för de misstänkte att han hade fått en stroke. När vi kommer in till sjukhuset, berättar Christina, så bekräftade läkaren att det var en stroke han drabbats av, men problemet hade startat i hjärtat. Han kunde inte prata än mindre gå. Orsaken visade sig senare att allt hade börjat med en urininfektion vilken lett till en njurbäckeninflammation.
Bakterierna från urinblåsan hade med blodet vandrat upp till aorta- och mitralisklaffen. Bakterierna hade helt enkelt käkat upp dessa viktiga hjärtklaffar varvid hjärtat kollapsade och skickade upp blod till hjärnan vilket gav hans allvarliga stroke. Sebastian hade sprutor för sin grava psoriasis vilket hade gjort att immunförsvaret var väldigt lågt.
.- Han är nu förlamad i högra sidan och 1/3 del av hjärnan var borta, säger Christina. Hjärnan är plastisk och idag är det inte längre ett stort hål.
Han opererades på Akademiska sjukhuset i en så kallad öppen aorta operation, där han fick en biologisk aortaklaff och mitralisklaffen sydds ihop men den kan man klara sig utan menade läkarna. Innan han hjärtopererades fick han ligga med antibiotika under sex veckor.
Jag sa till min son när han låg på sjukhuset att när du blir bra så vi flytta till ett land där det är soligt och finns hav så din psoriasis får läkning. När han sen blev bättre och kunde prata efter ca tre månader så sa han – ”ska vi inte flytta till värmen nu?” Jag funderade först på Italien som jag älskar och vi har ju släktingar där, säger Christina, men det blev Spanien som var mycket billigare.
Sandvik skulle göra nerdragningar och jag sade upp mig. Företaget hade en pensionsmäklare som berättade vad man har i pension och hjälpte mig med allting. Jag fick två årslöner så vi flyttade ner till Spanien.
Nu kan de verkligen njuta av livet för Christina har en bra pension. Juni 2015 flyttade de ner för gott och de älskar livet i Spanien. Sebastian klarar sin hygien men klarar inte öppna förpackningar, handla etc dessutom har han fortfarande en del svårigheter att tala då han inte hittar ord men han har ett helt nytt liv nu och har fått så mycket hjälp med fysioterapeuter här i Spanien som Christina anlitat så han kan gå mycket bättre nu.
- Han har lite svårt för höjdavstånd vilket gör att han kan snubbla till men han klarar livet. De hjälps åt och jag hjälper honom att handla, öppna förpackningar och städar men annars fixar han mycket själv, säger Christina stolt. Han kan sköta sin hygien och klä på sig själv men det tar väldigt mycket längre tid med bara en arm och hand. Han är pedant och det ska vara minimalistiskt hos honom. Sebastian har en hund och det går så bra för honom nu, berättar hon. Christina har köpt en egen bostad åt Sebastian så idag bor de sju minuter ifrån varandra. De äter tillsammans ofta men ibland säger han ”jag slipper” säger Christina och skrattar.
-Sebastians psoriasis är bättre nu, berättar Christina. Det är så skönt och mycket lugnare för mig, säger hon nu när de bor i Spanien. Detta var anledningen till att de flyttade dit för att sonen mådde inte bra hemma i Sverige. I Spanien har de värmen och ljuset och ett helt annat liv nu i Spanien.
- Sjukvården är fantastisk i Spanien förresten, säger Christina. Det är så smidigt att få ut mediciner och läkarvården vilket är gratis. Man har med sig journalerna hem och det finns en app där alla journaler med finns om man tappat den. Apoteken är också väldigt bra. De är fantastiskt duktiga med att vägleda dig rätt. Christina lyfter också upp polisernas arbete i Spanien. De är fantastiska också, säger hon. När det är något så har hon ett direktnummer via WhatsApp eller email. - Jag är så trygg här, säger Christina.
Hennes andra son Alex bor i Sverige, är gift och har 2 barn som redan är 18 år. De kommer ofta ner men nu är det ju inte så mycket med detta då det är restriktioner under dessa corona-tider, men de har nära kontakt igenom de virtuella programvaror som finns.
-När jag flyttade till Spanien så kände jag ingen här, säger Christina! När jag var här i mars på semester under två veckor kom Christina i kontakt med Gunnel Thunström som anordnade ett möte på Golfrestaurangen Las Ramblas för ett kvinnligt nätverk som heter Qoola Qvinnor. Jag såg evenemanget på Facebook så jag beslöt mig för att gå dit därefter träffades Gunnel och jag privat i Stockholm och hon frågade om jag inte kunde ta över Qoola Qvinnor i Spanien för det behövdes någon på plats.
Jag startade upp mötena på kvällstid och vi var som mest 70-80 st medlemmar. I början höll vi till hemma hos mig, säger Christina och en gång var vi nästan 40 stycken på ett möte vilket gjorde att det blev lite svårt med stolar ute i trädgården.
Efter 1,5 år startade jag och några till ett eget nätverk, Wibes Women in Business för att locka potentiella kunder.
Christina fick ett uppdrag från distriktets Rotary-guvernör att starta en ny internationell Rotary klubb. Vi startade i november 2020 och vi är nu 15 stycken. Vi har bara träffats via våra datorskärmar två gånger per månad under ca en timme varje gång.
Varannan gång har vi en EGO-presentation där vi medlemmar presenterar oss själva lite mer på djupet och varannan gång har vi en extern föreläsare inom nåt intressant ämne. Vi talar engelska och kan väl bara säga att det är inte många spanjorer som gör det, tyvärr. Vi har bland annat tränat våra medlemmar att göra en elevator pitch som tar en minut. och ett tips jag brukar ge är att man ska ha en proffsig fotograf som tar alla foto då det blir mer professionellt.
I julas körde de i Rotary, 2 projekt. Ett i Torrevieja som hette ”Inte ett barn utan julklapp” där leksaker samlades in och levererades till kyrkan vilka i sin tur distribuerade ut dem till de behövande. Ett liknande projekt gjorde de även i Orihuela Costa men det mynnade ut i att pengar samlades in då det var ett stort behov av mat, pengar till hyror etc. Klubben fick donationer från ett stort varuhus, El Corte Ingles, via faderklubben i Orihuela med över 100 leksaker. Nu är det fokus på ett 100-talet familjer som behöver hjälp berättar hon.
På fritiden älskar Christina att arbeta i sin trädgård, trots att hon har egen trädgårdsmästare och för att hålla sig i form har hon en Personal Trainer som hon träffar två ggr i veckan under 45 minuter där hon gör olika rörelser bland annat på en Powerplate. Hon är verkligen väldigt nöjd med den här typen av träning, säger hon men tar också ofta promenader. - Min PT mätte min biologiska ålder och det visade sig att kroppen är 43 år, säger Christina stolt.
Livet i Spanien har påverkat livet en hel det och just nu är det utegångsförbud från klockan 22.00 – 06.00 och man måste ha munskydd på sig. De får inte besöka städer med mer än 50.000 invånare och Polisen har avspärrningar och kontrollerar alla.
Christina avslutar intervjun med att hon trivs otroligt bra i Spanien och det är så tryggt och bra att bo här för mig och Sebastian, säger hon.
Vill du höra mer om Spanien så följ henne och hennes podd Varför Spanien - Podcast
Text: Eva-Lena Ivarsson, Foto: Christina Berardi, Tomas Kihlman
