Att få vara med om att vinna Davis Cup, nå en ranking som fyra i världen i singel och världsetta i dubbel, vinna nio Grand Slam dubbeltitlar, den mycket speciella känslan att spela semifinal i Wimbledon som 34-åring och att vinna på hemmaplan i Stockholm Open, är några av de allra finaste höjdpunkterna, berättar Jonas Björkman 36, från sitt hem i Monaco. En av världens bästa serv- och volley spelare lägger snart racketen på hyllan. Pedant, och ordningsam men är han tråkig för det? Vilka drömmar vill en av våra största tennisspelare förverkliga med 100 miljoner i inspelade prispengar? För Jonas Björkman har det varit en fantastisk resa från Småländska Alvesta och första satellitturneringarna 1990 och debuten på ATP-touren 1993 fram till 2008, då sagan får ett slut.

Vad fick dig att ta beslutet att lägga racketen på hyllan?
- Jag känner mig nöjd med det jag presterat och resorna har gjort att det blivit tuffare för mig mentalt att kuska runt. Så jag känner mig ganska mätt. Förlusterna svider inte lika mycket och segrarna gläder mig inte på samma sätt längre.

När jag ringde för att boka vårt möte tränade du precis som förr?
-Jag spelar det här året ut och ser fram emot de 5 återstående tävlingarna och Stockholm Open blir den stora avslutningen på hemmaplan. Det blir min sista stora tävling i Sverige.

Blir det veterantennis?
- Får se. Kommer nog att spela några få uppvisningsmatcher men inte mer än så. Allt för att återigen träffa alla kompisar (skratt).

Du är den segerrikaste inom svensk tennis med, så långt 1092 segrar, Björn Borg hade 674 och mer segerrik än din idol Stefan Edbergs som hade 1089 segrar?
- (skratt) Ja, det är alltid kul att ha det rekordet, vilket gjort att man inspirerats lite extra.

Varför är Stefan Edberg din idol?
- Jag var sparringpartner när Stefan kom till Växjö för att träna. Jag fick den förmånen och gav alltid 100%. Det gick inte att få en bättre möjlighet att som 17 åring få träna med Edberg som var i världstoppen. Jag lärde mig enormt mycket av honom. Hans proffsighet på och utanför banan och hans spelsätt, som är ganska likt mitt gjorde att jag utvecklade spelet.

Vad kommer du att sakna mest från din karriär?
- Jag kommer att sakna kompisar från touren och snacket i omklädningsrummen. Vi är alla konkurrenter men vi umgås som ett lag. Det kommer att vara lite tungt att missa. Att slippa packa mina väskor är jag glad över att slippa, och att istället få packa Max skolväska (skratt) och ta hand om vår dotter Bianca, åtta månader, är något jag ser fram emot. Att få njuta avfamiljelivet utan stress med matcher och väntan på flygplatser. Jag har ju inte varit hemma så mycket under dessa år. Ibland kunde det gå tre månader innan jag kom hem igen.

Bästa minnet från dessa 15 år på touren?
- Att få vinna Davis Cup! Jag har alltid haft en dröm om att få representera Sverige och jag fick vara med att vinna tre gånger. Man delar glädjen med sina lagkamrater och stämningen är på topp.

Varför började du med tennis?
- Jag var för liten för hockey och när det blev lite väl fysiskt som forward tyckte jag inte det var roligt längre, så jag tappade intresset. Min familj har alltid varit idrottsintresserad. Min Pappa spelade hockey i Division 1, som det hette på den tiden i Alvesta och väldigt aktiv i tennis där han höll en bra nivå. Valet blev ganska enkelt för mig. Jag hängde med honom och fick testa olika idrotter och föll för tennisen. Blev tennisproffs som 19-åring.

Vad är viktigast för att bli en bra tennisspelare?
- Tålamod, självklart talang men även en egenskap att du klarar av att träna fysiskt hårt för att bli stark och snabb. Sen gäller det att ha vinnarskalle och att kunna anta utmaningarna i större turneringar. Att kunna spela under stor press.

Du är ju en vinnarskalle och kan tygla ditt humör, men hur förklarar du vredesutbrottet i Wimbeldon 2007?
- (skratt) Det handlade om 2 breakbollar, den första missade jag själv och var givetvis besviken, men det var när domaren gjorde en sådan grov miss på den andra breakbollen att det kostade mig möjligheten att vända matchen. Det är ju små marginaler och domaren kan vara oerhört avgörande för en match i tajta lägen. Jag var så frustrerad på domaren. En domare som jag för övrigt haft problem med i några andra tävlingar. Det fick vara nog nu, sen kom allt detta.

Du sa ”luder, jävla dåre, du är dum i huvudet”. Smart att ta det på svenska?
- (skratt) Ja, det var en spontan ilska och smartast att ta det på svenska så ingen förstod. Jag har lärt mig att ta det på ett språk domaren inte förstår (skratt).

Nu tror kanske den icke tennisbitne, att Jonas Björkman är en arg buse, men du är en obotlig entertainer som sprider glädje.
- Ja, jag tycker det är kul med underhållning och alltid lite roligt med practical jokes, imitationer och korttrick som Joe Labero lärt mig. När jag var yngre vågade jag aldrig bjuda på mig själv men tennisen har hjälpt mig att känna en trygghet med att spela i stora sammanhang och prata inför mycket folk på en presskonferens. Det har gjort att jag på äldre dar vågat släppa loss och bjuda på upptåg.

Vilka imiterar du?
- Jag har ett gott öga att se olikheter hos andra spelare. Så på den årliga spelarfesten i Monte Carlo brukar jag imitera bl.a. Stefan Edberg som har ett speciellt spelsätt, Boris Becker som hostade, så det blev lite kort om olika spelares spelstil.

Du har mött många celebriteter genom åren. Något möte som fascinerat dig lite extra?
- Utan att tveka var det mötet med Lady Diana i Hong Kong fantastiskt. Spelade final mot Michael Chang. Hon var prisutdelare och jag fick prata med henne efteråt. Jag visste att det var en enorm uppståndelse omkring henne vilket jag fick uppleva, men inte att det var så mycket. Hur väl hon hanterade det hela var imponerande. Vi satt ner och pratade lite och det var en mycket trevlig och ödmjuk person.

Vilken tennisspelare har du blivit riktigt god vän med?
- Thomas Johansson, Niklas Kulti, Jan Apell, ja dom flesta svenskarna har jag en god vänskap och kontakt med. Hade en utländsk tränare och på så sätt så lärde jag även känna alla utländska spelare. Patrick Rafter lärde jag känna tidigt. Min f.d. dubbelpartner Todd Woodbridge och jag med våra familjer, står varandra väldigt nära, än idag.

Blir det någon bok?
- Det finns planer på att skriva en bok, men det projektet ligger längre fram i tiden. Hur ser dina framtidsplaner ut? - Jag kommer att ta det väldigt lugnt i början. Är mycket involverad som redaktör för det svenska Tennismagasinet. Att försöka göra en så bra tidning som möjlighet för att skapa ett bättre intresse för svensk tennis. Är även Ambassadör för SEB:s nysatsning för svenska tennisjuniorer. Kommer att vara rådgivare och vara tillgänglig på träningsläger för att hjälpa till så gott jag kan. Det är något jag brinner för.

Något drömprojekt du vill förverkliga?
- Jag och Thomas Johansson har skojat lite ibland om en idé. Eftersom vi rest så mycket och sett så många hotell, skulle vi vilja hjälpa till att dela med oss av vår erfarenhet. Vad ett riktigt bra hotell ska innehålla.

Ser du dig som en affärsman eller entreprenör?
- (skratt) I nuläget ser jag mig mer själv som en entreprenör, men i framtiden kanske mer business man. Det får framtiden utvisa.

Sedan länge ekonomiskt oberoende. Hur har det påverkat dig? Hörde du ville köpa en Ferrari, det är väl bara att slå till?
- (skratt) Den är lite opraktisk som familjebil så Mercedez 320 kombi för barnen passar lite bättre. Kanske när barnen vuxit upp slår jag till med en Ferrari (skratt). Tror det är ganska svenskt att man har bägge fötterna på jorden, men visst hittar jag något så köper jag det. Utöver det så tar jag det ganska lugnt. Det känns rätt behagligt men viktigt att leva i vardagen. Har lagt mycket pengar på att resa och bo bra under mina turneringar. Väldigt mån att jag ska må bra för det påverkar mig som tennisspelare.

Är vinstpengar i tennis verkligen berättigade?
- Ja, det tycker jag. Beror alltid på vilken sport man jämför med. Tittar man på vilka idrotter som ger mest pengar ligger tennisen långt efter andra idrotter som golf, fotboll, baseboll med flera. Det är nog ett tiotal idrotter som är mer pengastarka. Låter som stora prispengar men du har kostnader också. Som fotbollspelare får du din lön. Inom tennisen står du för alla dina kostnader. Tror folk skulle bli rätt chockade om de såg mina kostnader för flygresor, hotell, mat och tränare. Man måste spela bra för att tjäna pengarna, spelar man inte bra tjänar man ingenting.

Bosatt i Monaco sedan år tillbaka. När flyttar ni hem?
- I nuläget har vi inga planer att flytta hem. Sonen Max är jag med och skolar in just nu, så han börjar skolan här. Varken jag eller min fru Petra har någon tanke på att flytta hem. Vi älskar Rivieran och Monaco. Vi vill passa på att njuta av livskvalitet här nere. Vädret är ju fantastiskt året om och mycket som är nära. Det är en timmes bilfärd till Alperna, och vi har inte hunnit med varken skidåkning eller golf eftersom tennissäsongen var så lång och intensiv. Nu hinner vi kanske någon gång, men som småbarnsförälder är tiden knapp och vi prioriterar familjelivet. Vi har köpt hus i Saltsjöbaden och visst det finns en känsla att flytta till Sverige, men vi får se.

Hur var det att växa upp i Alvesta?
- Jag har inte varit i Alvesta på ett bra tag eftersom tiden inte räckt till. Försöker alltid rätta tidningar och folk som säger jag kommer från Växjö, att jag är Alvesta bo, vilket jag är stolt över. Alvesta var perfekt för min uppväxt och mitt idrottande.

Är det dumt att fråga om favoritstället i Alvesta?
- (jättegarv) Förutom, ishallen, fotbollsplanen och tennishallen så är det Hörnans Service butik som det hette på den tiden. Trevligt ställe att snacka på och spela på V75 och tipset.

Någon du vill hälsa till i Alvesta?
- Det måste bli mina två tidiga sponsorer i Alvesta. Jag hade otroligt bra uppbackning av Växjö TS men när jag började proffslivet fick jag stor hjälp av Mats Persson på företaget Perzoni och Karin ihop med Leif Hedlund på Hyllteknik. Som 19-åring och nybliven proffs hjälpte de mig med flygresor och jag kunde jobba där när jag var hemma. Hade jag inte fått deras uppbackning så hade jag inte varit där jag är idag. Jag kommer att tacka dem på ett sätt som jag håller lite hemligt än så länge (skratt).

Tack för helt fantastiska år på tennistouren och lycka till i framtiden!
- Tusen tack!

Text: Benny Carlsson