Julskinkan har sina rötter i gamla nordiska traditioner, långt innan kristendomen slog rot i Skandinavien. Under vikingatiden var grisen ett djur som ofta offrades till gudarna, inte minst under midvinterbloten – en hednisk högtid som firades för att få gudarna på gott humör inför det kommande året.

Med kristendomens intåg övergick många av dessa hedniska traditioner till att bli en del av julfirandet. Grisen förlorade sin religiösa betydelse men behöll sin plats som en central del av festmaten. Att äta skinka på julbordet blev så småningom en symbol för överflöd och gemenskap, då det ofta var årets mest påkostade måltid.

Från gården till julbordet

Under bondesamhällets tid slaktades grisen på senhösten och köttet saltades och röktes för att hålla länge. Julskinkan, som ofta var den finaste biten av grisen, sparades till julhelgen. Traditionen att griljera skinkan med senap och brödsmulor började så småningom ta form under 1700- och 1800-talen, då hushållen började experimentera med olika sätt att tillaga och krydda maten.

Det var under denna tid som julbordet som vi känner det idag började ta form, med rätter som sill, lutfisk och gröt. Skinkan intog sin roll som en av huvudattraktionerna på bordet, inte minst tack vare sin status som en exklusiv delikatess.

En modern symbol

Med industrialiseringen och kylskåpets intåg blev det enklare för fler att njuta av julskinka. Tidigare hade endast de som hade råd och möjlighet att hålla grisar kunnat ha skinka på julbordet. Men med massproduktion och modern teknik blev julskinkan tillgänglig för nästan alla hushåll.

Under 1900-talet blev griljeringen en fast tradition och recepten varierade från familj till familj. Vissa föredrog klassisk senapsgriljering medan andra lade till honung eller kryddor som ingefära och kryddnejlika. Oavsett vilket recept som användes blev julskinkan en oumbärlig del av firandet.

Alternativ och framtid

I dagens Sverige är julskinkan fortfarande en av de mest populära inslagen på julbordet. Men med ett ökat fokus på hållbarhet och vegetarisk kost har alternativ till den klassiska skinkan börjat vinna en del mark bland nytänkare som i stället njuter av veganska och vegetariska "skinkor", gjorda av exempelvis seitan eller rotsaker.

Julskinkan fortsätter med andra ord att vara en både god och klassisk symbol för svensk jultradition och gemenskap. För de allra flesta av oss är det sannolikt inte riktigt jul förrän doften av en nygriljerad skinka sprider sig i huset och en skiva på värmt vörtbröd är fortfarande en svårslagen njutning.


Med goda julhälsningar
Joe Formgren
Matglad julfirande publicist
Presstjänst