För drygt ett år sedan bestämde jag mig för att hoppa av karriären som anställd och bli entreprenör. Med en karriär inom storföretagsvärlden bakom mig som åtfölts av studier som givit mig nya idéer, blev frustrationen för stor när jag återvände till "mitt " storföretag. Jag ville något mer och kände samtidigt att min kompetens inte kom till full använding så jag bestämde mig för att ta steget in på nya vägar.

Med stor entusiasm, arbetsförmedlingens välsignelse och förlitelse på att man lever upp till målet att göra det lättare att starta och driva småföretag, gav jag ut på mitt nya äventyr. Ett äventyr som skulle visa att man gärna får starta företag men att det måste ske inom mycket snäva och ganska typiskt svenska, ramar. Man måste nämligen uppfylla en mängd villkor som, helt absurt, ställs av byråkrater med noll och ingen kunskap om att starta och driva företag. Dessa byråkrater ställer inte bara till det för en som småföretagare utan även som person. Medvetet följer man regelverket i syfte att kväva en och vad innebär egentligen kvävning?

Och det är där, kära läsare, det är där i byråkratin, inom instanser som alfakassan, arbetsförmedling, Almi med flera som pengarna brinner. Detta i form av löner till värdelösa och inkompetenta byråkrater som inte kan sitt arbete och enbart behärskar att följa regler, inklusive arbetstiderna.

Hur mycket pengar är det som brinner där då?
Ja det vågar jag inte ens tänka på men SEK100,000 är en droppe i havet i jämförelse. Pengar som skulle kunna komma in i form av skattepengar om vi småföretagare fick den hjälp vi behöver och i rätt tid. Istället så fortsätter man att bränna pengar på att utfordra dessa byråkrater samtidigt som vi småföretagare får fokusera på aktiviteter som inte utvecklar företaget för att hålla näsan över vattenytan Allt medan vi tänker på, och som i mitt fall beslutar, att flytta sin verksamhet utomlands till länder där entreprenörskap ses som något fint och positivt och byråkratin som den styggelse det är.