detta främst enl. premiss: “all publicitet är bra publicitet” (se. även D.Holm)
Kultur i alla dess former ska uppskattas och få ett spelrum i det offentliga rummet, en tumregel och åsikt jag först skapade för mig själv år 1998 i samband med mitt dåvarande nyvunna intresse för gatukonst.


Hur ska nu Gävle som stad och sinnesstämning kunna ta hem priset som Europas kulturhuvudstad 2014?
Jag vet att det jobbas febrilt på kommittén men det syns inte riktigt ute bland peep:sen.
Det är nu år 2008 allmänt kännt att men måste ut reppa oavsett purpose, detta gör alla som vill synas (se. politiker, pingstvänner och thugs).

Dvs. boosta den offentliga konsten med ca: 500 %, och gör under inga omständigheter nedanstående exempel.

(här följer den sk. ”pudelns kärna” i detta fall krönikans ”kärna”)

Man säger att man inte ska judge:a boken by it’s cover man ändå är the first impression allt, en av modern tids största paradoxer.
Jag är en pendlare (vanligaste sträckan Gävle C - Falun C eller omvänt). Bland det första man ser när man hoppar av valfritt tåg och ska sig via fot ta sig till våran stads kärna (läs gallerian nians foodcourt) är att man går förbi korsningen Drottninggatan / Lilla Centralgatan där man under flera decenier kunnat beskåda en fasadmålning version vintage. Motivet på fasadmålningen var en målning av en fasad, även detta en av modern tids största paradoxer.
En dag när jag hoppade av tåget och skulle gå in mot stadskärnan (läs gallerian nians foodcourt) så såg jag att fasadmålningen hade blivit ersatt av färgen Gdansk-grå, kul färg tycker vissa, lite dull säger jag.
Vi gnäller på att vi har öststatsväder här ibland, vilket jag anser passande då vi anammar färgpalletten gråskala tillika.