Elisaeth Bövik är uppvuxen på Bohus-Malmön en liten ö mellan Lysekil och Smögen där hon bodde de fyra första åren av sitt liv. Hennes pappa var polis och när tjänsten drogs in där så flyttade familjen till Hunnebostrand. Där bodde hon tills det var dags att börja på gymnasiet i Lysekil.
Efter studentexamen blev det Göteborg.
När Elisabeth var liten ville hon bli skridskoprinsessa. Sändningar på TV med Bengt Grive som kommenterade tävlingarna med isprinsessor som dansade vackert och i fina kläder påverkade nog henne. Jag kommer själv ihåg att jag dansade hemma och gled på parkettgolvet med strumpbyxor på och hur glad jag var över mina piruetter. På vintern åkte hon mycket skridskor och på sommaren var det mycket sommargäster hon umgicks med, åkte båt, testade vattenskidor, badade och sommarjobbade.
- Vi hade en Folkpark i Hunnebostrand där det var en många kända artister som uppträdde och band som spelade så det blev mycket dans varje sommar. Det var en helt underbar ort att växa upp i detta lilla paradis men under vintern var det mindre kul säger Elisabeth och skrattar till. Det enda roliga var att det var film på biografen varje söndag kväll.
Elisabeths mamma var en mycket duktig sömmerska som sydde om gamla kläder, kappor, klänningar till henne. - Hon sydde vad jag ville ha, berättar Elisabeth så jag hade alltid massor av kläder som ingen annan hade. Jag bad henne sy en kritstrecksrandig kostym vilket hon gjorde. Till kostymen lånade jag min pappas skjorta och slips. Andra tittade lite konstig på mig men jag tyckte jag var jättesnygg. Jag klär mig gärna i kostym även idag. Jag började redan som liten att designa kläder till mina dockor, berättar Elisabeth och säger att hon har kvar sina dock och klippdockor. Idag är det intressant att se att jag redan som liten var så intresserad av mode.
Elisabeths pappa var ju polis så jag frågar henne om hon någon gång var rädd för att det skulle hända honom något men det var hon inte särskilt ofta, men däremot ville hon inte att nya kompisar skulle få veta att han var polis. När de frågad vad min pappa jobbade med svarade jag att han arbetar på kontor. -Jag var rädd att de skulle tro att jag skvallrade för honom om vi hittade på något bus.
Bakom varje karismatisk man finns en förstående kvinna. Hon var verkligen fantastisk min mamma på alla sätt.
När Elisabeth flyttade till Lysekil för att plugga på gymnasiet bodde hon i källaren i ett hus. Jag hade ett litet rum med kokplatta berättar Elisabeth. Alla som inte var ifrån Lysekil hyrde rum i olika hus.
-Vi trodde nog alla att det skulle bli kul med festande och umgängesliv men vi insåg snart att det var pluggande som gällde
. - Efter studentexamen flyttade jag till Göteborg och hyrde ett rum under takåsen i min mosters villa i Vidkärr. Jag fick jobb på ett företag som korrespondent och då fick jag nytta av mina kunskaper i tyska, engelska och även ibland franska eftersom det var mycket översättningsarbeten. Där jobbade jag i 7 år. På kvällarna gick jag en chefs-assistentkurs under 1 år, 3 kvällar i veckan. Jag läste ADB – automatisk databehandling, som ämnet hette då i datorns barndom, samt handelsengelska, handelstyska, kommunikation, administration bland annat.
Ett par år efter det att jag träffade min blivande man fick vi för oss att starta ett företag. Han kom ifrån en företagarfamilj med en pappa, som var skeppare, ifrån Tjörn och som ägde ett fraktfartyg. Det blev starten för vårt företag Bövik Marin. Vi är representanter i Sverige för många olika utländska företag som alla tillverkar fartygsutrustningar och våra hörnpelare är sjösäkerhet, manövrering, ankring och förtöjning. Elisabeth jobbar varje dag på företaget som ligger vid havet i Fiskebäck. De är tre anställda och det är långa arbetsdagar. Dessutom jobbar hon med sitt andra företag som färg- och stilrådgivare.
– Elisabeth säger att Sjöfartsbranschen är väldigt mansdominerad, det är raka rör och jag gillar detta. Jag är inte rik på pengar men rik på möten med människor ifrån när och fjärran. Det var på grund dessa kulturella skillnader inom kommunikation, ledarskap och klädkoder, ibland stora och ibland subtila, som gjorde mig nyfiken och jag ville lära mig mer.
Efter mycket googlande hittade jag det engelska företaget Colour me Beautiful i London som hade utbildningar i färg, stil och image och deras svenska representant fanns i Norrköping. Så det var där min resa som färg- och stilrådgivare startade. Den första kursen handlade om färger, nästa kurs var i stil och den sista etappen i utbildningen var för herrar. Vi har dessutom säsongs-uppdateringar varje år. Innan pandemin hölls dessa i London men nu är det via zoom. När jag märke att människor runt mig visade intresse och började ställa frågor om färg och form startade jag mitt eget företag Colorme, som ett underbolag till vårt AB. Sedan drygt 15 år tillbaka jobbar jag med rådgivningar, workshops, föreläsningar.
Min tid delar jag mellan administrativa och ekonomiska uppgifter hos Bövik Marin och det mer kreativa inom färg och stil. Detta är en mix som jag gillar.
-Jag eller min kollega måste alltid vara tillgänglig på kontoret säger Elisabeth när jag frågar om hon kan jobba hemifrån någon gång. Eftersom sjöfarten går varje dag året runt måste vi finnas tillgängliga för eventuella leveranser till olika fartyg. Det är mycket därför jag inte kan vara med på så mycket nätverksträffar och affärsluncher som anordnas på dagtid.
Elisabeth träffade sin man, som hon startade Bövik Marin med, via gemensamma bekanta. Han gick tyvärr bort för åtta år sedan berättar Elisabeth. Han har tre barn och vi har två så våra familjemiddagar har alltid varit stora väldigt trevliga.
Idag driver hon Bövik Marin AB tillsammans med sonen. -Vi hade tänkt att det skulle bli ett generationsskifte så småningom men det gick lite snabbare än vid räknat med, berättar Elisabeth.
Efter att ha jobbat med färg och stil under många år började jag fundera över var alla modenyheter och trender kommer ifrån. Denna nyfikenhet resulterade i att jag ännu en gång satte mig på skolbänken men nu var det Dräkt och interiörhistoria vid Uppsala universitet. Det blev fem terminer totalt och det var det roligaste jag studerat i hela mitt liv.
Det har givit mig en sådan bra grund att stå på och blivit ett så stort intresse att detta resulterat i att jag skriver en bok i ämnet. Den kommer handla om hur de första människorna klädde sig från när vi började gå på två ben och slutar i nutid. Jag skrattar till och frågar vad hade de på sig?
Vad som är fascinerande är att det alltid är kvinnornas kroppar som har påverkats av olika ideal historiskt sett. Visste du det frågar Elisabeth mig att underkläder kallades för ”de onämnbara” under många hundra år och sen berättar hon för mig att det var en stor synd att få se skymten av kvinnans vrist i hennes vippande krinoliner under 1800-talet. Kvinnan har fått utstå mycket. Ibland skulle hon ha en fyllig byst, ibland skulle den vara hoptryckt och osynlig. Ibland skulle kvinnan ha timglasfigur, ibland skulle hon ha en rak siluett och detta med hur den kvinnliga kroppen har omformats under historien har fascinerat mig. Under den vackra ytan satt hon fast som i ett skruvstäd i korsetter, styva underkjolar och olika ställningar.
De som säger att mode är ytligt vet nog inte vad det talar om hävdar Elisabeth. Jag är verkligen fascinerad av mode ur ett ekonomiskt perspektiv, ur ett filosofiskt perspektiv, ur ett estetiskt perspektiv och även ur ett politiskt perspektiv och detta vill jag nu förmedla. Jag har hållit i många historiska föreläsningar på olika ställen via olika studieförbund och organisationer.
Hur blir du anlitad och hur hittar kunderna dig? frågar jag Elisabeth och hon berättar då att det är nog mest genom ringarna på vattnet. Innan pandemin hade jag stilworkshops på många ställen i Göteborg och Bohuslän men även i Malmö och Helsingborg och även 2020 såg bra ut. Men som kom pandemin och det är inte lätt att arrangera workshops med de restriktioner som finns. Därför har jag startat med digitala rådgivningar och kommer också att köra workshops och trendspaningar via zoom.
Är det något du ångrar frågar jag?
-Nej det gör jag väl egentligen inte säger Elisabeth men det skulle ha varit väldigt spännande att kunnat studera Modevetenskap som min dotter gjorde eftersom jag tycker det är så intressant att se på vår klädsel ifrån alla andra vinklar. Men nej, jag ångrar inte något. Jag är tacksam och glad över livet i smått och stort.
Mina drömmar är att boken skall bli klar och att jag skall få göra en road-trip för att besöka svenska slott. Jag ska då ta min bil och köra runt och besöka massa spännande byggnader och slott ifrån olika tider och mer ingående studera formspråk, interiörer och arkitektur. Jag hade tänkt mig att återvända till Rom men den får jag vänta med tills världen blir mer normal igen.
Elisabeth avslutar samtalet med att hon har en önskan att boken ska vara klar nu i vår men är lite osäker om hon hinner då hon berättar att hon halkat på en glashal väg och skadat sin hand som nu är i gips. Dessutom söker hon också förlag och då tipsar jag henne om en jag nyligen intervjuat.
Det är ju fantastiskt tycker Elisabeth som tackar mig så mycket för en trevlig intervju och önskar mig lycka till med mitt nya företag.
www.colrome.se www.bövikmarin.se
Text: Eva-Lena Ivarsson Foto: Elisabeht Bövik, Canva
