Man kan lära sig att gilla oliver
29/1, 2008 kl. 21:56När det gäller mat litar vi på italienarna.
Borta är dagarna då det var lite simpelt att äta pasta och i synnerhet då den ackompanjerades av smör. Smöret har nu blivit olivolja, men mycket mer behövs inte för att få till en måltid med stil. Att man inte för allt i världen kan känna skillnad på olivolja och olivolja i det enorma utbudet är ingenting man låtsas om, men för att vara på den säkra sidan köper man en i medelprisklassen. Det går ju inte att ha en flaska olivolja som det står ”ICA” på, för då tappar man ju hela den där grejen att det handlar om stil. I synnerhet nu när det är inne att låta gästerna vara med och laga mat så är det extra viktigt att visa upp sina flaskor och burkar för att ge sken av att man faktiskt förstår vad det handlar om. Om man nu vill ha något mer än pasta och matfett så kan man steka upp lite pancetta att ha till. Eller bacon, om det nu är så att pancettan ännu inte nått din byhandel. Eller några skivor bruschetta, dvs. vitt rostat bröd med olivolja och vitlök, och ska man få riktigt fin bruschetta så kan man ju använda sig av ciabatta, som med all säkerhet kom till byn för länge sedan. Det är nämligen inte bara maten som har stil, utan även språket. Det är därför det är godare med pancetta än med bacon. Efter maten tar vi caffe latte och lite choklad med 99% kakao. Nu vet jag inte om det där med chokladen är så medelhavskt, men det passar till på något sätt. Det har stil, i motsats till mjölkchoklad.
Sedan var det ju det där med oliver. Själv var jag inte speciellt förtjust i oliver från början, men jag har med smala skivor och gradvis tillvänjning kommit att tycka ganska bra om dem. Det fungerar ju så att om alla man träffar och media därtill hävdar att någonting är jäkligt gott och dessutom har stil, ja, då måste man ju bara lära sig. Jag kan fortfarande inte sitta och trycka i mig hela oliver på rad, men det är gott och vackert med några skivade (både gröna med rött i och svarta) i köttfärssåsen eller salladen.
Det är roligt med nya influenser i vår svenska matkultur och jag älskar ciabatta (det får ju plats så mycket smör i de där stora lufthålen!), men det är bara lustigt att se hur allt, även mattrender, blir så epidemiskt i Sverige. Det finns väl knappt någon som inte har ett par krukor med färsk basilika på fönsterbrädet, undertecknad inkluderad. Förmodligen blir det så när det ursprungliga utbudet i våra livsmedelsbutiker var ganska magert – varje matkultur måste introduceras var för sig, med svensk masshysteri som följd, tills vi förhoppningsvis i slutändan har affärer med ett brett utbud produkter från alla världens hörn. Nu är det säkert en hel drös viktigpettrar som läser detta och suckande säger att italienskt har varit ute i flera år nu och att det är östangolanskt käk som gäller, men då får ni ursäkta en okunnig lantis som aldrig kommer att lära sig äta fetaost.
Pasta med viltstuk
4 personer
Ingredienser:
olivolja
1 hackad rödlök
2 paket viltskav (renskav, älgskav el.dyl.)
6-8 skivade färska champinjoner
skivade svarta oliver
skivade gröna oliver med rött i
färsk timjan
pasta
grillad paprika på burk (eller gör egen – grilla 8 paprikahalvor i ugn tills de blir svarta, lägg varma i plastpåse i några minuter och dra sedan av det svarta skalet, lägg i marinad av olja, salt, peppar, lagerblad, timjan och rosmarin och låt stå i några timmar)
Sätt pastan på kok.
Fräs rödlöken i en rejäl klick olivolja.
Tillsätt skavet och fräs tills det är genomstekt.
Tillsätt champinjonerna och stek lite till.
Salta, peppra och klipp ner ordentligt med färsk timjan.
Dränera pastan och rör ner i skavröran.
Rör ner oliverna och en klick smör.
Servera med grillad paprika och dekorera med en timjankvist.
Denna artikel är publicerad på Sverigemagasinet via SvenskPress.se.
Se villkor här »
Kommentarer
Ingen har ännu kommenterat denna artikel, du kan bli den första!