Det brukar nästan alltid leda till fina minnesvärda möten när jag har mina gäster i studion. Men ibland blir det något alldeles extra. Som när Magnus Carlsson från Weeping Willows besökte mig innan deras spelning på Spegeln i Gävle. Ni som följer mina krönikor vet ju att min stora höstönskan var att jag skulle få just honom till studion. Och jag fick som jag ville. Det brukar jag få. Glädjande nog är de flesta artister sugna på att komma och snacka lite i radio i samband med en spelning. Magnus var en sån där person som man tycker om från första stund. Så snart han kom in i studion gav han mig en kram och jag kände direkt att det skulle bli en fin radiointervju. Att han gled in till tonerna av sin egen hit ”Touch Me” gjorde inte stämningen sämre. Den mannen har verkligen en röst som kan få vem som helst att gråta. Och han har en förmåga att berätta historier som kan få vem som helst att lyssna. Så gjorde han i studion.

Jag har ju min välkända frågelåda som de flesta gäster brukar gå igång ordentligt på. Den innehåller frågor som tidigare gäster har fått skriva. Det verkar vara något med momentet att dra en ihopvikt lapp ur en låda som skapar en spänning som gör de allra flesta ivriga. I vanliga fall kan denna iver leda till korta svar, för att snabbt få dra en ny lapp. Jag tror att Petter slog rekordet i antal frågor. Han drog fråga efter fråga i en så väldigt fart att han till slut hade en hel hög med små papperslappar framför sig. Så gjorde inte Magnus. Han tog varsamt en fråga. Tänkte efter. Och levererade sedan fantastiska långa anekdoter innan han slutligen kom fram till själva svaret på frågan. Så jag tror nog att alla som hade förmånen att lyssna fick komma rätt nära inpå Magnus. På Cookies n Beans fråga när han bestämde sig för att syssla med det han gör så berättande han en rörande historia om hur han, samma dag som han fick Weeping Willows första singel levererad, gick raka vägen till chefen och sa upp sig. Det var 15 år sedan. Och det måste man väl säga var ett mycket bra beslut för alla oss musikälskare.

Men det var inte bara samtalen som gick ut i radion som etsade sig fast. Det var även allt prat under låtarna. Då man har tid att planera kommande ingång. Eller som i Magnus fall, prata om massa annat. Som att hans drömjobb, om han inte skulle hålla på med musik, var att jobba med radio. ”Du har det bra du”, sa han till mig. Och så känns det verkligen, efter möten med såna som Magnus Carlsson. Att jag får förmånen att träffa personer som jag säkerligen inte annars skulle få möjligheten att intensivprata med under en halvtimme. Och förhoppningsvis kan jag även dela med mig av saker till mina lyssnare, som ni annars inte skulle få veta, om ni inte lyssnade på mitt program!
Marie Björk

Om september
Magnus fotoknep: Sträck fram handen mot kameran och se så mycket mer rock n roll det blir. Hårt!
Bästa livebandet: I hate school. Så självklart gör de sig även bra live i radio. Även om de inte kan göra lika spektakulära moves som på scenen.
Finaste lyssnarhälsningen: ”Välkommen tillbaka Marie björk. Gävleradions trevligaste röst.” Sånt värmer ska ni veta!