sjöng Arvid Tuba för en herrans massa år sedan. Jag minns det så väl eftersom jag kände igen mig själv i vartenda ord texten igenom.
Det blev bara så, utan att jag egentligen vet varför.
Mina vänner var det också, kanske influerade vi varandra?

Hursomhelst så är det ett kontroversiellt ämne. Pytteliten dos kan möjligtvis vara aningen gulligt, nu pratar vi dock mikroskopisk storlek.
Allt annat är bara dålig självkänsla och rent och skärt kontrollbehov.
Visst, har man en gång blivit bränd kan det vara svårt att lita på sin partner igen men det är en annan femma som jag lämnar åt familjeterapin att reda ut.
Jag vill hellre prata om de gånger som svartsjukan kanske kan leda till ett gott skratt istället. Då när man kommer på sig själv med att vara en riktig idiot som står med arslet i brevlådan och skäms.
När det blir så uppenbart att det är fånigheter man håller på med att man inte ens själv kan hålla sig för skratt.

T.ex. hade jag en väninna som i tidiga tonåren var väldigt svartsjuk. Hon fann en lapp i killens byxfickor där ett namn och telefonnummer stod nerklottrat. Firman, stod det och cirkusen var igång.
Det kunde ha slutat illa om inte pojkvännen behållit sitt lugn och helt sonika klargjort att hon endast betonade fel bokstav i ordet och att detta var det enda.
Hur, tänker du?
Jo, det stod firman. Firman som i den firma han arbetade för och hade skrivit ner numret till.
End of story men i efterhand garvade vi stort åt misstaget.
Fast egentligen kanske det inte är så mycket att skratta åt?

Den som har känt paniken bubbla upp i kroppen, då när du är som säkrast på att din partner varit i fel kakburk och ätit. Då känns det inte nämnvärt bra.
Men det är också då du som mest ska fråga dig själv vad det egentliga skälet till uppkomsten av känslan är.
Ärligt talat, oftast är det bara dina egna spöken som du låter ta kommando.

Den andra lite pinsamma historien bjuder jag själv på. Mitt i ett riktigt smärtsamt rus av osäkerhet ser jag tidigt en morgon att pojkvännen (dåvarande) har ett nytt meddelande på mobilen. Kl. 07.30 dagen efter att han jobbat natt.
Då detta aldrig har hänt förut målade jag genast upp ett scenario innehållande sen natt, efterfest och en sugen blondin + svag kille = katastrof! (vilken tillit!?)
Kunde inte låta bli utan öppnade och läste. God morgon =), var allt som stod. Inget namn och numret inte inlagt i mobilen. Jag skrev snabbt av det och begav mig till jobbet med en klump större än den som sänkte Titanic, i magen.
Försökte kolla upp det på 118 100 men såklart fanns ingen information tillgänglig.
Så vad göra? Jag försökte stå emot, kände mig så himla dum. Ändå kunde jag inte. Slog in #31# (då syns nämligen inte mitt nummer om jag ringer till någon) och slog in de magiska siffrorna.
Väntan kändes som ett år innan signalen slutligen gick fram, men vad nu? Det stod min dotters namn på min display. Fan! Kunde jag inte ens slå rätt siffror? Skärpning. Stängde av och gjorde om proceduren.
Dock med samma resultat.

Det slog det mig just där och då, vilken jäkla idiot jag var. Där stod jag som ett fån och surade ihop för ett mess som jag inte ens haft rätt att läsa.
Jag hade surat ihop över ett mess som visade sig vara skrivet från min egen dotter. Pinsamt!
Detta kunde jag inte mörka för pojkvännen som idiotförklarade mig, men samtidigt kramade om mig och sa att jag inte behövde oroa mig.
Och oftast är det ju så. Du behöver förmodligen inte oroa dig. Antagligen är det bara din fantasi och kanske en tillfällig formsvacka som spelar dig ett spratt.

Bättre då att slappna av och inse fakta, vill man vara otrogen så kan man. Är man det så sker det oftast inte på så uppenbara sätt som du tror.
Men framförallt, springer du på din respektive när han eller hon fular på någon av stans nattklubbar, ställ dig den viktigaste frågan av dem alla:
Vill jag vara med någon som inte vill vara mig trogen? Som jag ändå aldrig kommer känna lugn med då jag alltid ska misstänka en massa saker?
Känns som att det är bättre att vara själv i sådana fall.
Ska det vara så ska det vara ordentligt, allt annat är undermåligt. Det ställer jag mig högre än.
Så simma lugnt, använd skydd och gör hellre slut innan du sårar din partner för ett fylleskjut. Bättre än så är han/hon oftast värd.
Och glöm för allt i världen inte: ”The truth is out there”.
Den kommer alltid fram, det är bara en fråga om när.

Therese Lundgren
”Hobbypsykolog utan licens”