Alltså, för åttonde året i rad åker jag ner på Sweden Rock Festival, värsta veteranen känner jag mig som.
I veckor har jag nitiskt kollat alla vädersidor jag känner till, planerat packning, snokat i lillasysters garderob efter mer kläder och fjärilarna har dansat i magen mer och mer för varje dag som gått.

Imorrn klockan 06.19 sätter jag mig på tåget från Bollnäs till Stockholm, som är mitt första pit-stop. Där hoppar jag in i en bil med några av Korvdansarna och färden söderut tar vid. Jag vet redan nu att det första två timmarna kommer jag babbla sönder mina medpassagerares öron innan jag blir trött och däckar mot fönstret några timmar. Sen när vi börjar närma oss Norje så kommer energin komma tillbaka och mitt flin kommer vara stort.

Jag har fått det ytterst fina uppdraget att skriva lite här om festivalen som ligger mig varmast om hjärtat. Dock kommer jag inte ha tillgång till varken internet eller dator på campen, att tälta är ju nästan som att vara tillbaka på medeltiden. Har jag tur och har vassa armbågar kan jag nog sno åt mig en av arbetsdatorerna inne på VIP'en så jag kan skriva lite om banden och hur otroligt bra jag har det i mitt alldeles egna Paradis. Men jag lovar inget.

Men jag lovar att när jag kommer hem så kommer en noga förd dagbok och mina åsikter om de band jag sett läggas upp, varvat med bilder.

Så tills vidare önskar jag dig en trevlig vecka i verkligheten.

Hårdrocks-pussar från en peppad liten Lina!