I all forskning och utveckling kring bilars skyddande säkerhet är krockdockan med. Dockan representerar människan i bilen och genom krockdockan får säkerhetsexperterna reda på hur en riktig människa påverkas av en krock.

- Det är mycket svårt att utveckla krockdockor. Målet är ju att efterlikna den riktiga människan så mycket som möjligt. Samtidigt som dockan måste vara ett tåligt verktyg. Ett lyckat exempel är när svenska forskare utvecklade en krockdocka för bakifrånkollisioner under 90-talet. Krockdockan, som har en detaljerad ryggrad, används nu över hela världen för att utvärdera pisksnärtskador, säger Lotta Jakobsson, biomekaniker och teknisk specialist på bilsäkerhetscentrum, inom Volvo Personvagnar.

Hos Volvo Personvagnar består basfamiljen Krockdocka av totalt 19 medlemmar - åtta vuxna och 11 barn. Minst är spädbarnsdockan som väger 3 kilo. Familjemedlemmarna finns i olika utföranden och för olika syften, så totalt är det över 100 dockor. Att familjen är så stor beror på att det gäller att täcka in både barn och vuxna i olika åldrar, storlekar och i olika krocksituationer.

De första krockdockorna utvecklades i mitten på 60-talet och var ganska enkla i sin konstitution.
Idag finns det flera olika typer av krockdockor - europeiska, amerikanska och speciella dockor för just frontal-, bak- eller sidokollisioner. För att bidra till standardiseringen av krockdockor över hela världen arbetar nu forskarna med att utveckla en gemensam sidokollisionsdocka. Arbetet har pågått i över 10 år och visar hur avancerat mätverktyg en krockdocka är.

Krockdockorna går in i väggen varje dag med lika glatt mod och de klarar närmare fem krockar innan det är dags för rehabilitering - eller kalibrering som det heter på fackspråk. Under kalibreringen kontrolleras dockorna och justeras för att klara nya prov. Trasiga delar byts ut och olika mätpunkter testas.
Det är viktigt att dockorna uppför sig likadant vid varje prov och det är därför man gör den regelbundna kalibreringen.

Varje krockprov föregås av dagar med noggranna förberedelser då krockdockorna prepareras i en speciell dockverkstad.
På varje krockdocka finns ett 100-tal mätpunkter där man registrerar hur stora krafter som dockans huvud, nacke, ryggrad, bröst, höft, och ben har fått utstå under själva krocken. Informationen från dockorna lagras i datorer och efter varje krocktest sker en utvärdering. Ingenjörerna kan då i detalj studera hur stora påfrestningar dockan fick utstå och hur krafterna fördelats under krocken.

Tack vare biomekanisk forskning kan ingenjörerna avgöra hur mycket påfrestningar man kan tillåta på olika delar av våra kroppar innan det uppstår allvarliga skador. I dag utnyttjar forskarna allt mer virtuella krockdockor som bara finns i datorprogram. Med virtuella dockor är det lättare att förändra vikt och längd och därmed ökar möjligheten att efterlikna olika människor.
Men den vanliga minst sagt härdade krockdockan kommer att finnas kvar och arbeta vid sidan av sina virtuella kusiner i datorn.