Jag träffade Annica Järking första gången via affärsnätveket Qoola Qvinnor i Kroatien. Sen dess har vi följt varandra på facebook och jag har alltid fashinerats av Annica och gillat hennes drivna stil. Vi är nog lite lika jag och Annica kom vi fram till under intervjun.
Annica är född i Stockholm och bor nu sen 32 år tillbaka på samma ställe med sin man och de har 2 vuxna pojkar. Hon är Född i Bromma och har 2 syskon. Som liten kom familjen att bo på många ställen. När hon var 6 år så hamnade dom i Rinkeby och där bodde Annica och hennes familj tills hon var 17 år.
Hon gick i skolan i Rinkeby hela låg, mellan och högstadiet.
- Jag var på den tiden en ganska tyst och försynt liten tjej, ganska bestämd men vågade inte yttra mig direkt säger Annica. När vi hade klassträff på senare år så kände ingen igen mig, så förändrad var jag säger Annica och skrattar för idag är hon inte den som sitter tyst direkt.. - I skolan höll jag mig mellan de som var tuffa och de som var mobbade. Jag utmärkte mig aldrig direkt , berättar Annica. Jag var kompisar med bägge grupperingarna.
Annica berättar att hon gick i Scouterna som liten och det var en bra uppfostran. Man fick lära sig disciplin, kamratskap, ledarskap och att hålla ordning. - Jag älskar ordning men om man kollar på mitt skrivbord så ser det ofta ut att det är kaos men jag vet precis var jag har allt, säger Annica.
-Min mamma är Finlands-Svenska. Hon kom till Sverige när hon var 20 år med sin väninna. Hon har varit tryggheten i mitt liv och fört med sig olika traditioner, berättar Annica. Min mormor var den som kom och var barnvakt såg till att vi kunde slippa vara på fritids någon gång i veckan. Hon jobbade på Beckomberga sjukhem när hon inte passade oss. Min mamma var otrolig berättar Annika, hon såg alltid till att vi hade allt vi behövde. Jag har aldrig förstått riktigt hur hon fick ihop allt med 3 barn, säger Annica.
Sen 2004 har jag gått några olika kurser för bland annat Enhage. Jag är utbildad inom NLP, en kurs i Karlstad, Stockholm och andra stället, berättar Annica.
- Jag och en kollega gjorde en eget program, vi utvecklade ett arbetssätt, MI, Multiple Intelligens. Som vi sen använde i förskolan. Vi gjorde ett redskap att arbeta med. Vi använde det som verktyg när vi utbildade vår personal inom MI och NLP. Vi var bland dom första. Jag startade första förskolan i Täby med detta arbetssättet. Kanske till och med första i Sverige.
Annica har varit företagare sen -96 och hållit i dessa utbildat inom detta. Hon coachade och utbildade även andra förskolor. -När jag höll mina utbildningar så höll jag även liknande utbildningar för föräldrarna, säger Annica, då var det en förälder som sa att detta vill jag du Annica ska komma och utbilda oss i på vårt företag där jag arbetar. Då blev jag lite nervös, berättar Annica men jag gjorde det och jag vågade lite mer berätta för alla att jag jobbar med coachning och ledarskap för chefer, ledare och personalansvariga, egenföretagare, personal i företag, - Jag har coachat de som ska sjunga i melodifestivalen har jag också gjort och då samarbetade med artistens manager och kom överens om att vi behövde jobba med artistens självförtroende för att gå upp på scen. Då fick man gå med på Bindefeldts fest, vilket var lite häftigt såklart säger Annica.
När Annica blev äldre så pluggade hon och började jobba inom dagis. Hon var väldigt fashinerad av barn och ville visa och vägleda dom.
Jag gjorde 40 år inom barnomsorg innan jag startade Cafe berättar Annica. -Det sista jag gjorde innan jag startade Cafë var att jag och 2 kollegor hade en egen förskola i Norrtälje. Vi startade upp den 2007 och var med till -14. Jag hade varit förskolechef på några förskolor med innan.
Annica har verkligen arbetat med många olika yrken, allt i från barnskötare, undersköterska, förskollärare, förskollechef, event och event-coordinator, festfixare, VD med mera.
Folk undrar ibland vad jag jobbar med? , säger Annica. De kan inte riktigt sätta fingret på vad jag gör. -Numera gör jag bara roliga saker när det inte är roligt längre så slutar jag, säger Annica. -När jag slutade på förskolan som delägare så var det för att jag hade för mycket med mitt andra jobb med utbildningar, coachning och kurser. Jag sålde min del och de andra har fortsatt och jobbar kvar där idag.
-Jag har lagat mat hela mitt liv, berättar Annica. Mina intressen har varit god mat. -Jag och min syrra höll på med catering för kompisar. Vi köpte in maten och fixade fester.
-När jag slutade med förskolan så jobbade jag extra som vikarie och nu är jag engagerad i förskoleupproret och väldigt involverad och är en av de i ledningen för detta, berättar Annica. Hon berättar också att de har träffat politiker.-Vi vill att det ska vara en dräglig tillvaro för personalen på förskolan. Det är alldeles för stora grupper och för få personal säger hon.. Arbetsmiljön är på tok för dålig idag. -Vi fick hela utbildningsutskottet att komma en hemlig förmiddag bakom fördragna gardiner på ett cafe jag hade ett tag berättar Annica.
Fram till Covid höll vi på med Hårdrock Cafë säger Annica men sen kunde vi inte bedriva den verksamheten. Det var synd för det var väldigt populärt ställe. - Vi lade ner och sade upp kontraktet. Under tiden -17 körde vi Cateringföretaget och jag blev inkopplad genom en annan cateringfirma att hjälpa till på en bilfirma att fixa catering där och det var ett lyckokast säger Annica. Det var hos en Bilhandlare som heter Olofssons Bil i Haninge. Det cafet blev ledigt då hon som jobbade där slutade vilket jag fick reda på så jag mejlade dom och erbjöd mina tjänster, säger Annica. Jag skrev att jag och mitt familjeföretag kan komma och hyra in oss hos er.
De ville träffa mig och jag fick träffa hela ledningen och de frågade mig hur jag tänkte och jag svarade ganska självsäkert då jag vid det här laget hade stor koll på regler kring ventilation mm. Jag fick gå hem utan besked men fick mejl redan inom 2 timmar och där stod det – "När kan du komma?"
De är fantastiska. De har verkligen visat att de ställer upp på mig. Jag har byggt upp cafet så att det ska kännas som man kommer hem till mig och äter. Det är inte bara bilkunder som kommer och äter berättar Annica utan folk utifrån. också. Personalen säger till mig. "Du ska vara här. Du får inte sluta". De ser mig nästan som sin mamma.
Högsta cheferna frågade hur går det för dig nu vid Corona. De hade pratat ihop sig. De har förklarat för personalen och talat om att de ska handla av mig.
De har jobb att göra nu även i Covid-tider på bilsalongen så de flesta är på plats.. Företaget har jobbat otroligt mycket med att backa upp sin personal så att all personal som vill få vara kvar ska kunna få vara det. Deras slogan är ”personlig service”. Det ska verkligen kännas så när de äter hos mig.
Annica berättar att det är väldigt många återkommande kunder och det är mycket uppskattat att jag oftast har husmanskost. Det är något de efterfrågar kunderna.
När det gäller Eventdelen Too your Profile är det ingen aktivitet just nu. Men cafet vå företagsdel som heter Le på Cafe är de i full gång med nu.
- Det är jag och min 30-åriga son som stöter och blöter med detta. Jag är jättemallig att min son vill jobba med mig. Vi är väldigt lika. Han strävar åt samma håll som mig. Han längtar såklart efter att vi kan komma igång med event igen så han kan få bygga upp scener med mera.
Annicas andra son Oscar gillar att meka med bilar, berättar Annica. Han är inte så mycket med i företagen men när vi har haft uppdrag att köra ut grejer så kommer han med som hantlangare och hjälper till på event ibland.. Andreas är det som jobbar med mig på Cafët.
Det är inte alltid det optimala att ha företag tillsammans med någon annan. Att man kan samarbeta är jättebra men kan man inte formulera målen som jag tänker mig tillsammans med någon annan och vice versa så är det inte så bra.. Man har ofta då alldeles för olika förväntningar. Man ska vara nästan lika där när det gäller hur fort man ska driva projekt. Jag samarbetar gärna men jag vill köra på mina promisser och bestämma över mina egna ideer. Min son säger du ser inga hinder mamma. Men är det ett problem?. Ja för honom är det det. Har du tänkt på detta?. Har du resurser för detta?
Jag bara kör på....
Annica Järking
Text: Eva-Lena Ivarsson Foto: Annica Järking, Jini Sofia Lee
